Att vara uppfödare
Att vara hunduppfödare är en underbar hobby, men också hårt jobb, mycket studier, målmedveten planering, långa resor, många besök och otroligt många nya bekantskaper och goda vänner.
Alla drömmer om att föda upp de perfekta hundarna. De vackraste, trevligaste, friskaste, sundaste och de med bäst arbetsförmåga. Ingen vill såklart föda upp hundar som inte håller måttet.
Det värsta man kan råka ut för är hundar med dåligt temperament. En rädd hund kan vara en farlig hund. Och en farlig hund blir en belastning för sig själv och för sin familj – vilket ofta slutar i fullständig tragedi. Det vanligaste skälet till att våra perros inte blir gamla har de senaste 10-15 åren varit temperamentsproblem. Många hundar har fått fara till himlen alldeles för tidigt för att de varit alldeles för rädda/osäkra. Jag har själv tagit bort två stycken. Det är två för mycket!
Det näst värsta jag kan tänka mig att råka ut för är en hund med en obotlig sjukdom som gör att den får avlivas i tidig ålder.
NEUROAXANAL DYSTROFI, NAD, är en sådan sjukdom, en genetisk, neurologisk sjukdom som drabbar unga hundar. Återigen, total tragedi. Detta har perroklubbens avelskommitté jobbat med i samarbete med Cecilia Rhodin, veterinär på SLU, och på kort tid fått fram ett DNA-test som förhindrar detta. Enastående jobbat!
En hund som har ont kommer nog på tredje plats av hemskheter. En hund som kanske inte kan resa sig för att den har värk. En hund som har ständig värk blir inte gammal. Och den kan av sin smärta även få problem med temperamentet. Också tragedi för både ägaren och uppfödaren.
Sedan kommer alla andra hemska saker hundar kan råka ut för. Fästingburna sjukdomar, infektioner, klåda etc.
Det vanligaste problemet i vår ras har varit temperamentet. Vi uppfödare har dock jobbat aktivt med det och det har blivit märkbart bättre. Fortfarande föds en och annan rädd hund, men de är betydligt färre nu än de var för bara 5-6 år sedan.
HD är relativt vanligt, trots att det också har blivit otroligt mycket bättre de senaste åren. Sedan 1/1 2012 har 2 hundar röntgats med HD grad E, 17 med HD grad D och 37 med HD grad C. Alla dessa får förhoppningsvis inte problem med sina höfter, men några ligger i riskzonen.
Det pratas mycket om allergi just nu. Självklart finns allergiska hundar, men det är inte ett vanligt problem i vår ras. Däremot är det rättså vanligt att folk söker för klåda. Våra hundar är skapta för att bo ute i fuktigt klimat. Här i Sverige bor de inne i våra torra, varma hus/lägenheter och har alldeles för mycket och för tät päls. De har också ofta för lite att göra. Alla hundar kliar sig. En stressad eller understimulerad hund kliar sig lite mer. En allergisk hund eller en hund med ohyra kliar sig ungefär 100 gånger/minut. Stannar din hund 10 gånger och sätter sig för att klia sig när den springer lös i skogen så är det troligen något fel. Och vaknar du av att din hund kliar sig hela natten kan det också vara läge att kolla upp klådan. Annars är det fullt normalt att en hund kliar sig. Vår westietik höll på att stryka med av sin rävskabb för att veterinären envisades med biopsier istället för att ta ett rävskabbsprov. Jag vet hur en allergisk hud ser ut och var väldigt förvånad över att en hudspecialist inte kunde se att det inte handlade om det i hennes fall. Efter det är jag oerhört skeptisk till allergiutredningar. Och många veterinärer med mig… Självklart finns det allergiska hundar som lider mycket av sin sjukdom, men all klåda är inte allergi.
När jag planerar min avel gör jag det år i förväg. Ibland går planerna i stöpet och jag får tänka om, men för det mesta är det noga avvägda planer och det finns en tanke med varje kombination även för framtiden. Jag (precis som alla andra uppfödare) är väldigt noga med att föräldradjuren ska vara trevliga, friska och ha bra arbetsförmåga. Det innebär att jag inte avlar på hundar med HD eller ögonanmärkningar av ärftlig art. Jag använder inte heller hundar som varit drabbade av återkommande infektioner eller verkar ha problem med sitt immunförsvar. INGEN vill ha en sjuk hund i sin avel, och det är inte heller förenligt med kennelklubbens regler.
Däremot kan man inte alltid utesluta en hund i avel för att den lämnat EN sjuk/defekt avkomma oavsett vilken sjukdom/defekt det är. Man utvärderar och ser fördelar och nackdelar och om fördelarna överväger har hunden någonting att bidra med för rasen. Detta är såklart inte så lätt för den enskilde hundägaren (som inte sysslar med avel) att förstå och kan säkert röra upp känslor, men det är ett faktum. En av de viktigaste uppgifterna för oss uppfödare är att bredda avelsbasen och det gör man inte genom att utesluta hundar ur avel.